Högerkrafterna är på frammarsch. Det är obegripligt egentligen. Merparten av den svenska befolkningen är ju för nån sorts solidariskt samhälle, motståndare till att exempelvis apoteken säljs ut, motståndare till stafettläkare och privatisering av sjukvården, motståndare till att skolor och elever behandlas som kunder, att skolverksamhet jämställs med affärsverksamhet, är motståndare till att löneklyftorna ska öka. Ändå är det liberal politik som låter marknadskrafterna ta över skola, vård och sjukvård, omsorg, som säljer ut våra apotek, som undergräver public service, som säljer ut och privatiserar gemensam infrastruktur.

Hur kan det bli så? Att mer än häften av befolkningen röstar på partier som uppenbarligen inte står för de värderingar som befolkningen i grunden själva har? Och att många av de röstande tror att de partier som de röstar för driver de frågor som de prioriterar. Det främsta exemplet på att det är tvärtom är ju sverigedemokraterna som i praktiken röstar för ökande klyftor, stängda gränser, antifacklig politik, främlingsfientlighet, faktaresistens mm. 20 % av befolkningen (30 procent av männen) röstar på dem. Hur är det möjligt?

KD deltar alltmer i tävlandet, då det gäller att uppfinna den mest hårdföra kriminal- och invandrarpolitiken. Hur kan ett parti på kristen grund hävda att familjesplittring, utvisande av barnfamiljer, avsaknad av permanenta uppehållstillstånd och en hårdför kriminalpolitik är human, och vilar på en kristen grund?

Centerpartiet verkar för de små företagarna, säger de och som ett resultat av januariförhandlingarna har de tvingat regeringen till att försämra LAS (antifacklig politik) och förstöra arbetsförmedlingen (toknedläggning av verksamheten) samt införa skatterabatt för företagare om de anställer ungdomar. Tidigare försök med samma verksamhet kostade det 1,5 miljon att få fram 1 jobb för ungdomar. Rena rövarkulan alltså. Liberalerna driver sina frågor i samma anda och bekänner sig nu också till ytterhögern, och miljöpartiet får en miljöskärv för att hålla tyst.

Det mest märkliga är att det stora partiet driver alla dessa borgerliga nedrustningsfrågor, och argumentet för detta är att det är bättre att socialdemokraterna driver borgerliga frågor, än att högern och borgarna gör det! Det är bättre att bli förskjuten av en vän, än av en fiende, tycks vara det bärande argumentet.

93-punktsprogrammet tuffar vidare och S tuggar i sig allt det som de, Löfven m fl, sagt sig tidigare vara emot.:

1.      Skattesänkningar: Värnskatten har tagits bort, resultat är att höginkomsttagare får mer i plånboken.

2.      Arbetsförmedlingen görs om och ska privatiseras delvis. Resultat är kaos och en havererad arbetsmarknadspolitik.

3.      LAS utreds och en antifacklig politik med allt fler undantag från turordningsreglerna införs. Den antifackliga politiken splittrar LO, och fackens ställning försvagas högst märkbart genom separatavtal kring LAS-frågan med kommunal och metall.

4.      Rabatter för arbetsgivarna införs om de anställer ungdomar. Ett försök som av Löfven tidigare beskrevs som rån av allmänna medel, nu hör vi inga sådana tongångar.

5.      Mm

Vill S driva en radikalare politik som gynnar jämlikhet, så finns det bara ett parti, som de ska vända sig till, dvs Vänsterpartiet. Alternativen förskräcker!

 

Thomas Lundberg, Ordförande Vänsterpartiet Kramfors

Uppdaterades: 16 mar 2021