Det bedyras från de så kallade januaripartierna att införande av marknadshyror i nyproduktion inte ska betraktas som införande av marknadshyror. Argumentet lyder att det bara är en liten del av det totala beståndet som kommer att prissättas på det här sättet, och eftersom det är en så liten del, så är det ju närmast en obefintlig del som kommer att beröras av fri prissättning. Så liten del att det nästan inte märks.

Resonemanget är påfallande likt det sannolikhetstänk som Tage Danielsson på sin tid utvecklade kring kärnkraftshaveriet i Harrisburg. Det vill säga – det var så osannolikt att ett haveri skulle hända att det nog inte hade hänt.

Men marknadshyror är det, oavsett hur man vänder och vrider på det. Det är också en manöver och ett första steg som i längden kopplar bort hyresgästföreningen från direkta förhandlingar med fastighetsägarna. Kort sagt – en murbräcka med syfte att försvaga hyresgästerna och göra bostadsmarknaden än mer marknadsanpassad. Hyrorna drivs upp, och inte bara i attraktiva områden.

Taktiken är inte helt olik det vi sett i de så kallade LAS-förhandlingarna. C och L kan med januariavtalet i ryggen aktivt försvaga LO-kollektivets inflytande på arbetsmarknaden, bland annat genom att införa fler undantag i arbetsrätten. Genom att splittra LO och upprätta avtal med några av facken (Handels och Metall, PTK) har man slagit in en kil i den samlade fackliga rörelsen. Därigenom försvagas arbetstagarnas front mot arbetsköparna.

Det är högst bekymmersamt att en socialdemokratiskt ledd regering än en gång bidrar till vandringen högerut. Man har sänkt skatter för höginkomsttagare, man bidrar till utförsäljning av välfärd i form av friskolor och genom privatisering av äldrevård och primärvård. Man har under lång tid aktivt bidragit till utförsäljning och privatisering apoteksväsende, tågtrafik och infrastruktur som elnät och elproduktionssystem. Allt det här har gjort den svenska välfärden och samhällsbygget till en lukrativ marknad för spekulationskapitalet.

Som sagt, nu ska hyrorna släppas fria på bostadsmarknaden. Det som borde vara en mänsklig rättighet (rätten till en hyfsad bostad, till rimlig kostnad), blir föremål för ett hyreshöjningsrace där så är möjligt.

Problemet inte är störst i vår kommun, då konkurrensen om hyresrätter inte är så stor. Men förvandlingen av bostadsmarknaden, med minskat inflytande för hyresgäströrelsen, kommer i längden att beröra oss alla i vårt land.

Det är därför vi säger nej till förslaget om införande av marknadshyror i nyproduktion! Därför har regeringen inte längre Vänsterpartiets förtroende.

Thomas Lundberg, Ordförande
Vänsterpartiet Kramfors

Uppdaterades: 19 jun 2021